Den som ändå vore vänsterrebell

Idag har jag deltagit i ett kort träningspass med Sanja, Martin och Sebastian. Eftersom nobelspåret var isigt och snöigt så höll vi till på parkeringen utanför Nobelhallen. Iallafall, där gjorde vi diverse övningar och joggade runt lite, ackompanjerade av dunkande musik från Martins bil.
   När jag sedan kom hem tänkte jag att jag skulle göra lite armhävningar och sit-ups och sånt så jag intog vardagsrummet och satte på någon slags liveinspelad skiva med Manu Chao på högsta volym (Den heter "Radio Bemba Sound System", för er som är intresserade). Musikens höga tempo och ljudstyrkan gjorde att jag hade lite svårt att fokusera på själva träningen och det blev mest ett lite halvdant viftande med armar och ben lite hit och dit. Istället drömde jag att jag var en vänsterrebell, en revolutionär anarkist eller syndikalist eller något sådant. 
   Men efter att ha vält åtskilliga bilar i Paris förorter och kämpat för de fattigas rättvisa så valde jag att slå av skivan för att återgå till verkligehten igen. Efter en snabbdusch gick jag ut på altanen för att läsa en bok och dricka saft. Visst är väl våren härlig ändå? 
   Har nu bestämt mig för att jag måste komma igång rätt ordentligt med löpningen också.. Göteborgsvarvet närmar sig.
   Förresten, kanske att jag är lite efterbliven, men vem eller vad är Muhammed-Sun?
/Adam

Kommentarer
Postat av: johanna

hahah jag såg er på parkeringen när jag åkte förbi, ni typ stretchade eller nåt

2009-04-06 @ 18:44:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0